Medeltida järnframställning 2015

Medeltida järnframställning 2015

Sommaren 2015 kommer vi åter att köra masugnen på Nya Lapphyttan. Planen är att sätta bläster på hyttan den 27 juni och sedan ska vi regelbundet tappa tackjärn fram till den 11 juli. Försök gärna få in ett arbetspass som hyttdräng. Det blir garanterat en upplevelse utöver det vanliga.


Följ förberedelserna och genomförandet av försöket via denna blogg. Föreningen "Järnet på Lapphyttan" står bakom den och här ska vi försöka beskriva hur det är att tillverka järn som på tidig medeltid.
När vi sedan kör så får ni hemskt gärna också vara med under hela eller delar av årets försök som hyttdräng.

Det finns tre pass att välja mellan:
kl 06.30-15, kl 14.30-23, kl 22.30-07

Boka in dig som hyttdräng och boka gratis sovplats här: bokning2015@jarnetpalapphyttan.se

Rostning av malmen innan försöket

Om .. Malm och rostningPosted by Bo Sundelin Wed, April 08, 2009 15:01:43

I stort sett sedan tidernas begynnelse har det visar sig att man bör rosta järnmalmen innan man försöker reducera den till metalliskt järn. Det gäller i princip alla typer av tillverkningsprocesser och är kanske speciellt viktig för masugnsprocessen. I masugnsschaktet sker förvandlingen från järnoxid till metalliskt järn genom att gasen i schaktet (CO-gas) tar sig in i varje enskild malmbit, tar syret från järnoxiden och bildar CO2-gas som sedan tar sig ur järnbiten. När man, som i masugnsprocessen har relativt grovstyckig järnmalm så krävs det ganska lång tid för att få hela malmbiten att metalliseras. Transporten av gas in i malmbiten och sedan ut ur malmbiten tar ganska lång tid. När man rostar malmen skapar man sprickor i malmkornet som underlättar för gasen att ta sig in och ur malmbiten.

Garnej har följande beskrivning om varför man ska rosta järnmalm:

.... affsikten med järnmalmsrostningen är, at därmedelst, dels genom utdunstning, affskilja de flygtiga skadeliga delarne, dels igenom calciantion försätta det af naturen förstenade järnet uti et jordaktigt eller kalkformigt lynne, hvarigenom det varder lättare reduceradt, och bräckt i metallisk form, och dels göra de hårda bergarterna mera löse och möre at kunna bokas.

En översättning till dagens svenska är: Rostning gör att eventuell svavel i malmen (i form av FeS eller Fe2S) kommer att reagera med syret i luften och försvinna som SO2. Det gör att halten svavel i tackjärnet minskar och risken för rödskört järn minskar. Rostning kan också få magnetit (Fe3O4) att oxidera till hematit (Fe2O3). Det har den stora effekten att järnoxidgittret bryts upp (vid omvandlingen) och gör att reduktionen i masugnen går lättare och snabbare (trots att mängden syre bundet till järnet ökar). Det tredje är att andra mineral i malmen också kan reagera med syre och ändra struktur vilket underlättar reaktionerna i masugnen.

Hur går rostningen till?

Först gäller det att bygga upp en rostbädd. På hyttbacken i Norberg så finns det en rostgrop som är gjord för att rymma en rostningsbädd. Själva gropen är ingrävd i en backe och väggarna är murade med sten. Den är storleksordningen 2,5 meter lång med en bredd på ca 1,2 meter. Väggarna är storleksordningen en meter höga. En anledning till att den är ingrävd i en backe är att det blir lättare att bygga rostbädden och senare att hantera rostningen. En skottkärra med malm blir ganska lätt att köra ut på rostbädden om den ligger i markplanet och att senare skotta ut stybb blir inte för tungt.

Rostningsbädden är uppbyggd enligt följande. På marken i rostgropen har vi lagt 4 ganska grova stockar (längs med långsidan). Tvärs över dessa ligger sedan den stora massan ved. Med långved tvärs över stockarna i botten och sedan mindre vedklabbar ovanpå. I vårt fall är det ca 50 cm ved i botten. På veden så läggs 5-10 cm småkol, sedan 20 cm malm, 5-10 cm småkol, 20 cm malm, 5-10 cm småkol och sedan 20 cm malm. På allting så placeras ca 2-5 cm kolstybb som täckning. I samband med att veden är på plats så placeras "träpinnar" upprättstående på olika platser i rostbädden. När hela bädden är klar så dras dessa pinnar ut (det är sk dragrör för luften under rostingen). Storleken på malmbitarna ska vara ungefär som en knytnäve eller något mindre.



I jämförelse med vad Garnej beskriver (en betydligt större rostbädd eftersom han behöver mer malm i sina blåsningar) så är proportionerna samma med det första vedlagret har en tjocklek på 1,2 meter, småkolslagren är 15 cm och malmlagren är 45 cm. Hans rostbädd har en totalhöjd på storleksordningen 3 meter (Vår har en totalhöjd på storleksordningen 1,3 meter).

För att tända på rostbädden så placerar man glöd/eld under bädden ca 1/2 meter in från öppningen och tänder veden i botten. Allt eftersom veden brinner kommer malmen att värmas och så även småkolen mellan malmlagren. För att inte hela rostbädden ska tändas överallt styr man luftflödet genom att dels öppna dragrör (igensatta med större malmbitar från början) och dels genom att placera ut fuktig kolstybb över delar av bädden. Tanken är att försöka hålla igång elden så att malmbitarna rostas under drygt ett dygn så det gäller att noggrant arbeta med att fylla på med ved i öppningen i underkant på rosten och samtidigt täcka överytan med stybb.


2007 genomförde vi en liknande rostning men tyvärr var malmen för finkorning vilket gjorde att vi fick problem att få den varma rökgasen att gå genom malmbädden och rostningen gick inte som vi ville. Förra året rostade vi grovstyckig Bojmossmalm på i stort sett samma sätt och det gick riktigt bra. Vi höll inte stybblagret på toppen helt under kontroll vilket gjorde att rostningen gick lite fort och vi fick inte alla malmstycken helt genomrostade.

I år kommer all malm (både magnetiten från Gamla Kolningsberg och Bojmosshematiten) vara grovstyckig så vi ska försöka köra en rostning enligt de beskrivningar som Garnej skrivit ner.

Exakt när vi ska rosta malmen är inte bestämt men det kommer att ske under någon av våra arbetshelger nu under våren/försommaren.

/Bosse

  • Comments(0)//jarnforsok2015.jarnetpalapphyttan.se/#post5